Resten av dagen

Gick ju betydligt bättre stressmässigt iallafall.
Tog t-banan hem, alla barnvagnar skulle prompt in i samma del där jag redan stod så det blev trångt.
När vi äntligen kom hem kunde jag andas ut igen, äntligen hemma!
Hade fått en massa trevliga överraskningar i postfacket :)

Hann och fixa i ordning en snabblunch innan hon vaknade, men inte mer än så.
Sen kinkade hon hur länge som helst kändes det som..
Ringde till 8:e våningen för hon ville bjuda på fika så vi tog hissen upp.
Fick den största kanelbullen jag ätit, supergod såklart, och Paulina och Arvid lekte lite med varann.

Han "kryper" med fart den killen, men det står nog inte på nu förrän Paulina också får fart, hon inspekterade honom noga ;D
Och en sak till!
Han ville gärna ta alla leksaker som Paulina höll i hela tiden och så helt plötsligt så sa hon ifrån, hon sa Mamma! och tittade på mig argt.
Paula tittade på mig och utbrast, men hon sa ju mamma!
Och jag tyckte också att jag hörde det, men så tänkte jag innan hon sa nåt att jag hörde vad jag ville höra, men om även Paula hörde så måste det ju vara så? :)
Jag tänker vänta på att hon säger det fler gånger innan jag tror att det var mamma hon sa.
Hursomhelst var det supertrevligt där uppe med dem, vi pratade och pratade och smaskade på våra bullar :)

Sen kom vi ner och jag ammade henne faktiskt.
Det har bara spänt i brösten 1 gång idag, men jag kände ändå att det var dags.
Men hon skulle inte få så mycket så att hon somnade så när hon blev tröttast så la jag henne i sängen med Takida och då somnade hon såklart själv efter att ha hört låten 3 eller 4 gånger, behöver jag säga att jag är less Curly Sue?
Jag är glad att den funkar i alla lägen iaf.

När hon sen vaknade så var hon helt knäckt, hon grät otröstligt och skrek nåt så djääävulskt, hon har fortfarande inte fått tillbaka rösten helt sen sin dunderförkylning, tack och lov, men ändock lät det högt.
Gav henne lite mosade bär, hon lugnade ner sig, men så fort dem var slut så blev hon hysterisk igen.
Försökte med mera bär, men det vägrade hon så jag fick ta till tutten igen efter många försök med allt hon brukar tystna av.
Så fort jag skulle ta bort henne från tutten så skrek hon igen.
Tillslut så kunde jag ta bort henne utan problem, jag gav henne världens smile och då kan hon ju inte motstå att le tillbaka, jag måste ha ett roligt leende :P
Sen gick resten av eftermiddagen åt att göra henne till lags i princip, ibland så gick det och ibland så gick det inte.

Middag, Niklas kom hem, välling och sen provade jag att lägga henne utan tutte igen.
Det tog längre tid än igår, men det funkade ju, när hon hade fått 110 ml välling till.
Hon äter som en karl, inte konstigt att hon gått upp 1 kg på 1 månad?!
Med massa buffande på rumpan och magliggandes så somnade hon tillslut.
Gick därifrån med ett leende på läpparna idag igen, faan vad nöjd man blir!

Näe nu ska jag göra mina älsklingar sällskap i sovrummet.
Nu börjar jag känna mig lite trött själv också.

Imorrn är det fredag och en bio utan bäbis står på schemat, kul, kul, Män som hatar kvinnor ska det bli med Tina :)

Godnatt!