söndag 20 december 2009

Juni ♥

För Er som inte är insatta så började allting med kraftiga blödningar i v.12 som Du kan läsa om här.
Vi åkte till Thailand och det blev 2 sjukhusbesök som Du kan läsa om här.

Onsdag den 10 december klockan 3 på natten:

Jag vaknade av att det började rinna något från underlivet.
Den tredje gången jag kände av det så klev jag upp och då fullkomligt forsade det.
Jag tände alla lampor och jag väckte Niklas, det var blodblandad vätska överallt.
Jag satte mig på toaletten och bara lät allting komma.

Till slut så kommer vår bäbis ut, hängandes i navelsträngen med huvudet nedåt, armar och ben hänger som på en docka.
Jag ber Niklas komma in och han ser på en gång, det är ju barnet!

Vi gråter tillsammans och Niklas ringer snabbt sina föräldrar som i sin tur ringer Tuk (vår thailändska vän som är sjuksköterska)
Jag ber Niklas om en handduk så jag kan hålla i bäbisen för jag klarar inte av att se den hänga ut från mig på det där viset. Den sitter fast i mig så jag håller den i mina händer tills det tar stopp och så sitter jag i vad som känns en evighet.

Niklas ringer ner till Nadine och väcker henne så att hon ska komma upp.
Hon kommer in till mig och håller om mig, älskade vän!
Jag vill kolla könet men bäbisen ligger ihop med benen och jag ville inte sära på dem...
Tuk och hennes man kommer äntligen efter många minuters väntan, då har jag lyckats fått på mig en klänning och jag blir inlindad i en badhandduk och Niklas river sönder 2 örngott som skärp och sen bär dem mig, Tuk och Niklas till bilen och sen åker vi.

I bilen får jag kraftiga sammandragningar, likt värkar som kommer och går hela tiden och dem gör skitont!
Jag gråter lite titt som tätt, försöker förstå vad som hänt.
Jag ringer min mamma bara för att berätta vad som hänt men jag kommer inte ihåg så mycket av det samtalet.
Det är minst 4 mil till sjukhuset, närmare 5 mil, som tur är så är det lite trafik.

När vi äntligen är framme så läggs jag på en bår och skjutsas in på akuten.
Jag får berätta vad som hänt och sköterskorna tycker att detta är väldigt läskigt att se, dem skrattar, men det är väl deras sätt att hantera det...
Jag får ett dropp insatt på sidan av handleden då dem inte hittade nåt på handen, det gjorde skitont att sätta in den men sen kände jag inte ens av den, bra gjort.

Jag fick en gigantisk blöja på mig, det kändes väldigt konstigt måste jag säga....

Jag blev röntgad och sen sa dem att jag skulle bli nedsövd och opereras. Blev såklart skiträdd, vaddå opereras, ska dem skära i min kropp?! No way!
Blev inrullad i ett sterilt rum i väntan på operation, det kom en massa läkare hela tiden och frågade mig samma saker hela tiden.
Dem frågade mig när jag åt senast och jag sa att jag var sjukt hungrig, för det var jag verkligen, hade inte ätit på över 12 timmar.

När jag slutligen kom in till operationssalen så var det folk överallt, dem tog blodtryck hela tiden och jag låg med raklånga armar utåt.
Sen får jag en mask över munnen och dem säger att det är dags att sova och det måste jag ha gjort rätt omgående.
När jag vaknar så har jag skitont och får smärtstillande via droppet. Jag frågar efter min bäbis och den ligger i en påse under min säng. Dem sa åt mig att sova men jag ville inte, men det spelade ingen roll vad jag ville, jag somnade ändå.

Jag kom ihåg att jag skulle få ligga på uppvak en timme och när jag äntligen fick se Niklas igen så sa han att jag hade varit borta i två timmar.
Han satt på mitt rum och väntade, jag hade ett stort rum och en tv som hade över 70 kanaler.
Han sa att jag somnade när jag kom fram.
Jag visade honom påsen med vår bäbis och jag försökte kolla efter könet och lite snabbt så blir jag övertygad om att det var en pojke för jag såg att något stack ut...

Minnet är lite diffust så allting kommer inte i rätt ordning.

Tuks syrra kom med sin familj och skulle hålla oss sällskap, inte för att vi bett om det.
Jag och Niklas kom överens om att det var bättre att han åkte hem till Paulina och tog hand om henne för jag ville ändå bara sova så alla åkte och jag blev själv och det var SÅ skönt!
Jag fick frukost och somnade till och från.
Det kom in folk lite då och då och ställde en massa frågor och tog blodtryck på mig.

Jag tar upp påsen och tittar på honom men nu ser jag ju att det är en flicka, inget snack om saken. Jag frågar läkarna om man kan se könet men alla säger att det är för tidigt.
Jag som nu är påläst vet att man kan se könet från v.14, jag var i v.16 när hon kom ut så jag brydde mig inte om dem och litade på mig själv.

Tuks syrra kom tillbaka efter några timmar med sin dotter och satt tysta i flera timmar och bara var där, det gjorde mig väldigt irriterad för jag ville verkligen bara vara själv...

Niklas och Paulina skulle komma och hälsa på mig på kvällen och då bad jag honom att ta med kameran så jag kunde ta lite bilder.
Men timmarna gick och gick och gick, hon blev mer och mer missfärgad i sin lilla påse så när dem äntligen kom och jag sprang in på toaletten för att fota så var hon så mörk, men jag har några bilder iaf.
Thailändarna tyckte att jag var väldigt konstig som ville ha foton på henne men dem fattade inte, när dem kom så började dem prata med varann och skratta som om ingenting hade hänt, dem förstod inte...

När alla var på väg hemåt igen så sa Tuk att hon skulle sova över i mitt rum så jag inte skulle vara ensam, suck!
Hon pratade nonstop med mig när jag satt och läste så jag kom ingenvart, jag behövde skingra tankarna men det gick ju inge vidare.
När hon äntligen lagt sig på soffan och var tyst så somnade hon och alla lampor var på i hela rummet men jag hade verkligen ingen lust att gå upp och släcka så lamporna var på hela natten.
Jag sov skitdåligt den natten.

Hon väckte mig på morgonen innan hon åkte, halv sex tror jag klockan var, äntligen tänkte jag!
Jag kunde dock inte somna om så jag höll mig sysselsatt tills frukosten kom och olika sköterskor och läkare kom in och ställde frågor.
Jag frågade om jag kunde få min journal utskriven på engelska och det skulle inte vara något problem.
Niklas och co kom vid 10 och då betalade han resten av summan, det slutade på 34.000 baht tror jag, typ 7.000 svenska kr.
Jag fick papper men bara en slutdiagnos, jag krävde att få papper på operationen och allt eftersom jag ska till Södersjukhuset så fort jag kommer hem och vill att dem ska veta exakt vad dem har gjort med mig.
Det tog en timme att få 1 ½ papper.

Sen angående vår lilla dotter, sköterskorna trodde att jag skulle ta med mig henne till Sverige och begrava henne där så dem skickade en internationell människa som förklarade för mig att det finns en lag på att man inte får ta hem.
Jag blev förbannad och sa att jag aldrig sagt att jag vill ta med mig henne till Sverige, vi ska ta henne till ett tempel och göra en ceremoni av det hela och då gav hon med sig.
Men det tog lång tid det med, vi fick till sist gå till bårhuset och hämta henne och ta med henne hem till oss.

Men innan det, när jag äntligen fick lämna rummet så fick jag världens käftsmäll, den första människa jag såg var en kvinna som var på väg att föda som vankade fram med världens kanonkula *smack*

När vi äntligen kommer fram till lägenheten så hoppar en kvinna av en minibuss, hon är gravid, käftsmäll nr 2 *smack*
När jag ser Nadine brister jag ut i hjälplös gråt och förtvivlan, hur ska jag klara detta frågar jag...?

Nu ligger hon i frysen i vår lägenhet i väntan på en kremering. På tisdag ska vi förhoppningsvis åka till ett tempel och låta munkarna ha en ceremoni för henne.

Jag satt och tänkte på ett namn och namnet Juni kom upp på en gång, det kändes så självklart.

Dem första nätterna hemma var skitjobbiga, jag kunde inte sova, så fort jag slappnade av så såg jag framför mig hur hon bara ramlar ur mig, helt livlös med armar och ben hängandes.
Än idag ser jag det framför mig och det kommer jag alltid att göra, men förhoppningsvis kommer det inte vara lika hemskt varenda gång.

Det var längesen jag grät nu, men jag har väl fortfarande inte förstått det.
Jag tror att på tisdag när jag får ett riktigt avslut kommer det gå in mera och jag kanske får sörja, jag hoppas det iaf.

Jag har känt att jag absolut inte vill åka hem till Sverige igen för jag är rädd för hur jag kommer tackla allt men som det känns nu ska det bara bli skönt att få komma hem och få omringas av mina vänner som har stöttat mig så bra genom detta.

Vi har varit själva nu i över en vecka vi 3 och det har varit helt underbart, vi har överöst varandra med kärlek och jag känner att jag har haft sån tur som har Niklas och att vi fått vår vackra Paulina som förgyller vårat liv.
Och nu har vi även lilla Juni som vakar över oss och som alltid kommer att finnas hos oss oavsett.

Tusen tack till alla som hört av sig på något sätt, det visar verkligen hur omringad jag är av fina människor ♥

söndag 13 december 2009

Vår älskade lilla bäbis :'(

Efter 16 veckor i magen den 10 december kl. 03.00 lämnade Du oss och himlen fick en ny liten ängel som nu vakar över oss.

♥ R.I.P vår vackra ♥

onsdag 2 december 2009

Paulina har nåt att berätta


Bilder bilder bilder bilder

Första dan i poolen, kärlek vid första ögonkastet :)



Mys med farfar

Har precis avnjutit spaghetti bolognese och blickar ut över havet :)

Nalle har fått en vagn så han också kan få vara med :)

Så här ser hon ut jämt typ mäh, wow eller vad det nu betyder

Hur söt får man va?

Målade hennes naglar knallrosa och köpte ursöta guldsandaler till henne :)



Det har tagit timmar att föra över dessa bilder så nu ger jag upp för idag!
Hoppas Du blir lite nöjd nu mamma :)


En av alla solbrillor hon haft sönder

Bananmums

Öl och chips, kan det bli bättre?

Dammsugaren attackerar!

Far och dotter

Äter glass på Koh Samet

Rider på elefanten vid poolen vid huset

Har 2 blöjor på huvudet

Några av mina bett

Nyvaken hungrig brutta

Bild tagen idag efter att ha badat, hon hade hellre badat längre ser det ut som ;)

Varning för långt inlägg! ;)

Ja nu har vi varit här i Thailand i evigheter känns det som, men det är väl bara 2 ½ vecka lite drygt.

Det har hänt rätt mycket och jag tror inte jag orkar skriva allt, men jag ska göra ett försök iallafall.

Kan ju börja med flygresan.
Vi åkte bil till Arlanda och Paulina hann inte sova middag innan vi åkte vilket var meningen så hon var rätt grinig efter vi käkat lunch.
Gav henne en flaska välling på planet direkt har jag för mig och hon somnade innan vi startade och sov kanske en timme.
Sen var det full kareta ett bra tag, stort missnöje och massa spring i gångarna, hon blir missnöjd rätt fort vår lilla dam.
Jag lyckades iaf få henne att somna i min famn efter ett tag och även då sov hon i en timme tror jag.
Sen efter massa flaskor av välling lyckades hon ändå inte somna om förrän vi skulle landa och hon sov sig igenom den, vilket var otroligt skönt då jag var orolig över trycket i öronen.
Michelle tog henne rätt mycket och sprang runt och lät Paulina charma brallorna av i princip hela planet, hon har väldigt speciella leenden som gör att man inte kan bli annat än förälskad i henne :)
Vi sov inte en sekund på hela resan så när vi kom fram var man ju långt ifrån piggelin.

Minibussen mötte upp oss och jag tror det tog 2 ½ timme till vi var framme vid Seaview som vårt område heter.
Niklas föräldrar mötte upp oss och vi packade in oss i lägenheten så länge.
Käkade lunch och sen gick vi tjejer och la oss i en halvtimme för jag var inte på mitt bästa humör och en halvtimme gjorde verkligen susen.
Niklas åkte med sina föräldrar till Rayong och storhandlade frukost och självklart hamnade dem mitt i ett oväder med regn, storm och hagel så dem var väldigt försenade så vi fick gå och käka middag utan dem, men det gick ju såklart bra ändå :)

Slocknade rätt fint allihopa men Paulina sov i vårt rum vilket hon inte gjort sen hon var 8 månader och hon vaknade hela tiden, så fort hon såg oss så blev hon jätteglad, mamma, pappa så jag tror vi var vakna från halv 1 till 4 den natten och hon ville ju självklart sova länge sen för då trodde hon det var natt men jag tror vi klev upp vid 9 eller 10 och så här höll det på i en veckas tid innan vi lyckades få henne att sova normala tider igen.
Det var fint drygt vill jag meddela.

Den andra dagen var vi vid huset och kollade, det var verkligen skillnad sen jag var här sist för 2 år sen :)
Paulina hittade en kompis, Hugo, född 11/9 2008 så det skiljer 5 dagar mellan dem, dem bor mitt emot oss i huset.
Han är en av dem sötaste ungarna jag sett, kritvitt hår, mörkbruna ögon och pepparkaksfärgad hy, dem har varit här sen i juli, sålde sitt hus och stack bara, nu ska dem hem i februari och letar febrilt efter ett hus på Hemnet.
Jag tog mitt första dopp i poolen vid Blue Mango som området heter där huset ligger, och jag tog lite häftiga foton.
Sen passade vi på att bada vid lägenheten också men jag tänkte bättre på brännan och tji fick jag för det, en fågel bajsade och skiten landade på min mage.
Jag inbillade mig att det skulle ge mig tur, men hittills har det verkligen inte inbringat mig någon lycka..........

Torsdag och vi hängde vid poolen, perfekt pool verkligen, dock kallt i vattnet men perfekt på alla sätt och vis. Det bodde bara en massa pensionärer överallt och det var så lugnt och fridfullt överallt, alla avgudade Paulina och applåderade när hon vågade hoppa i poolen själv och allt hon hade för sig.
Hon har verkligen älskat detta från första stund. Hon badar hela dagarna och är verkligen inte rädd för nånting, vi kan bara släppa ner henne i vattnet och hon kommer upp lika glad igen, babysimmet har verkligen varit värd varenda krona!
Hon har fått vara utan blöja ganska mycket i lägenheten vilket hon verkligen tar tillfället i akt att utnyttja. Hon har bajsat på balkongen och efter det kissade hon hela 3 ggr på olika ställen inne i lägenheten, så fort man tar av henne blöjan i lägenheten så kissar hon, det slår aldrig fel, och så väntar man med blöjan eftersom man tror att hon inte kommer kissa på ett tag, FEL, hon kissar igen, och helst en tredje gång också, men sen åker banne mig blöjan på igen :)

Jag köpte ett thailändskt simkort som jag har använt hela tiden, ring eller messa på det då jag inte använder mitt svenska: +66800693803, men tänk på tidsskillnaden då, jag ligger 6 timmar före Er :)

På fredagen var det dags att åka till Bangkok och shoppa med Hans och Michelle, Niklas och Paulina stannade hemma.
Vi åkte kl 7 och hade god marginal när vi närmade oss Bangkok och då lökade självklart den hemska chauffören vi hade fått och vi hamnade i köer och blev försenade istället.
Vi stannade på MBK efter 10 nån gång och åkte inte därifrån förrän efter 18, helt slut och med varsina resväskor med fynd i :) Brorsan var värst, vet inte hur mycket dem shoppade för, köpte mest Ed Hardy kläder som jag aldrig hört talas om förut, men där fanns dem överallt.
Vi skulle köpa DVD-filmer och hade nästan gått igenom alla 1000 filmer dem hade och skrivit upp allt vi ville ha och då kommer personalen inspringandes och säger att polisen är på väg och att vi måste gå därifrån och då blev man ju skapligt less efter att ha spenderat nästan en timme där.
Vi tog en taxi till Khao San Road och gick och käkade på Mayompuri som jag älskar, dem har världens godaste vitlöksbröd med smält ost på, flottigt, men åh så gott!
Sen skulle vi leta ett hotell att sova på innan vi skulle tillbaka igen, men det var ju lättare sagt än gjort!
Man behövde tydligen pass för att få bo nånstans. Det tredje stället vi gick på kunde göra ett undantag för oss Khaosan Palace och vilken lättnad det var, trodde verkligen att det var kört där ett tag!
Vi lämnade grejerna och stack ut för att shoppa igen.
Vi försökte att köpa DVD-filmer igen fast på Khao San Road där vi var då och samma sak där, polisen kom men vi fick några filmer iaf, jag tror jag fick 8 filmer av 13 som jag ville ha, några var bioinspelade.
Stupade i säng vid 23 tiden och sov stenhårt fram till 7 när klockan ringde och vi skulle åka hem igen.

Vi fick tyvärr samma chaffis igen men jag sov nästan hela vägen hem så det blev inte lika påfrestande.
När vi precis hade lämnat hotellet blev vi stoppad av polisen och chaffisen bad mig om 100 baht att betala honom med.
Jag tyckte det var fult av honom att jag skulle få betala men efter han betalat tullen så fick jag tillbaka den som tur var.
Paulina blev jätteglad över att se mig igen när vi äntligen var framme och jag fick massa goa kramar och pussar!!!

Efter att ha haft en bil hela veckan som Niklas lyckades få punka på så fick vi äntligen moppen som vi väntat på med sidovagn och tak på :) (Måste ta kort på den!)
Vilken frihet alltså.
Paulina älskar att åka moppe, ÄLSKAR, vi tog med oss en cykelhjälm från Sverige och hon sitter i mitt knä längst fram i sidovagnen och håller i sig i varsina pinnar och kollar ut på vägen, oftast ser vi hundar som hon så fint har döpt till wow wow, det är så himla kul när hon säger det och hon är inte ett dugg rädd för dem, det är det som är det dumma, jag tror Idas hund Naali har botat hennes hundskräck :)
Men när vi var på One Bar eller Olas som vi brukar säga, en norrlänning som äger den med sin fru Ratree har 2 pudlar, en liten och en stor, den lilla är mamma och Paulina petade henne i rumpan när vi var där, Paulina petar sig själv i rumpan hela tiden, nu har hon iofs slutat men första veckan var hon extrem!
Iallafall så blev mammahunden skitförbannad och högg mot henne och hennes tand rispade Paulinas hand och hon blev SÅ rädd, men hon glömde det lika fort tyvärr...

Det är svårt med restauranger här, det blir alltid samma och samma, till lunch blir det oftast Seabreeze för dit kan man gå, det tar mellan 5-10 minuter dit och det känns som att vi ätit allt som finns på den menyn och jag har väl varit nöjd en endaste gång typ.
Och så har vi Sunshine Bar, där brukar vi beställa alla taxi-bilar ifrån, dem har väl okej mat, men även där har vi väl provat allt ur menyn i princip.
Testade Bali Pizzeria en kväll när vi var sugna på pizza.
Men då visade det sig att det bara serverades pizza på helgerna, varför ens kalla sig för pizzeria om man inte ens har pizza???

Vi hade sett fram emot att det skulle bli tisdag för då är det marknad i Klaeng, 3 mil bort typ.
En äkta thaimarknad med massa billigt skrot.
På dan åkte vi till Ban Phe med moppen vi 3 (jag, Hans och Michelle) för att handla mat på Lotus. Köpte även brillor då Paulina haft sönder mina, plus 3 av sina, minst, och så hittade jag äntligen flipflops, som jag letat!
Det var helt hysteriskt på marknaden iaf, vi hade Tuk med oss, underbara Tuk, en sköterska som Niklas pappa hamnade hos när han voltade med moppen för 2 år sen. Vi 3 igen var på väg dit med moppen, hade fått en vägbeskrivning av grannarna så det kändes bra.
Men dem 2 började tjafsa om att han inte kunde avläsa avståndet, vilket han heller inte kunde, vi fick träden i ansiktet typ så han stannade och bad henne köra och då kom Tuk bakom oss och avrådde oss från att åka moppe hela vägen och istället skjutsade hon oss dit och var med oss. det var tur för ingen på marknaden kunde engelska så det var svårt att be om andra storlekar eller fråga pris utan henne, men jag gjorde av med mindre än 1000 baht (200 kr) på en massa saker till Paulina, leksaker och kläder och skor.

I torsdags förra veckan åkte vi till Koh Samet.
Ställde oss på vägen för att hoppa in i en taxi men istället kom det en vanlig taxi som erbjöd oss att åka dit för 100 baht, perfa!
Färjan kostade 100 baht per person också så vi kom billigt undan.
Paulina var väldigt trött när vi var på färjan så den resan kändes lång.
Vi gick igenom så vi slapp betala eftersom det är ett naturreservat och turister ska alltid betala.
Åkte till Lima Coco där vi bodde för 2 år sen och solade och badade. Paulina somnade på taxin eftersom det var så himla guppigt.
Vi var där i 3 timmar och sen åkte vi hemåt igen.
Köpte pizza på takeaway för första gången, haha.
Fick vänta i evigheter och när vi slutligen fick dem så låg dem på en tallrik i en plastpåse så vi gick därifrån med 4 påsar, 4 tallrikar och 4 pizzor, och tallrikarna skulle dem ju självklart ja tillbaka...
Tur att vi hade moppen! :)

I fredags kom Niklas kusin Nadine hit och det var jättekul att ha en "kompis" här, så mycket som jag saknar mina vänner, det är helt sjukt!

I lördags åkte jag och Niklas med Tuk och hennes underbara man Kaeng, min nya morbror/farbror eller uncle :) till Bangkok Hospital i Rayong. Då läkaren jag skulle träffa inte var där hamnade jag på akuten istället. Där inne fick man lite krigkänsla, men läkarna var supergulliga.
Jag fick ta blodtryck och sen ett blodprov, jag var ju säker på att hon skulle ta i fingret men icke, i armen!
Jag sa att det brukar vara svårt att hitta men hon lovade att hon bara skulle behöva sticka en gång, sprutan var enorm och jag tittade bort medan Niklas fascinerande stirrade på när det sipprade blod i behållaren, men hon hade rätt, 1 endaste gång behövdes det.
Anledning och resten av historien finns att läsa i min andra blogg som jag tänker skriva om i ett annat inlägg.

I måndags åkte bror och Michan hem till Sverige men innan dess var vi i Rayong på Laem Tong vi 3 och käkade på McDonalds och shoppade.
Dem tyckte det var värdelös shopping men inte jag, massa till Paulina blev det, tror jag handlade för 4000 baht.
Big Mac på Donalds var inte helt fel heller måste jag säga, pommes friten var hur goda som helst om man jämför med det vi fått här på restaurangerna :)

Igår var jag in på sjukhuset igen, hade en bokad tid för återbesök bara för att höra att det inte finns något att göra för mig förutom att vila, vila och vila, jag ska ligga ner hela dagarna och inte göra nånting...
Tuks syrra och hennes man skjutsade oss och hjälpte oss även att storhandla på Tesco Lotus så det var supernajs :)

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer för det känns som att jag suttit här i flera timmar!

Det kommer komma bilder i ett eget inlägg för jag vill inte riskera att allt jag skriver försvinner.

Jag ber Er inte att läsa allting, det här skriver jag för min egen skull att jag ska veta vad vi gjort osv.

Paulina har det jättebra iaf, hon har växt jättemycket känns det som, vägde henne på sjukhuset med kläder och blöja och då vägde hon 12,5.
Hon har fått solblekta slingor i håret och det har också vuxit och blivit tjockare.
Hon har fått solbrända armar och lite i ansiktet och på benen.
Hon badar hela tiden och klättrar nästan i och ur poolen helt själv, hon kan bada hur länge som helst och vill helst inte gå upp.
Hon äter som en häst, dock inte frukost, men så var hon hemma också, men lunch och middag vräker hon i sig och hon äter det mesta, gärna pizza, chips och kakor ;) Det finns massa olika korvar som hon brukar äta på restaurangerna och ris och pasta går också ner, majs och gurka finns det också till hennes stora förtjusning, och ananas är mumsigt.
Hon har det riktigt bra iallafall, hon träffar massor av barn överallt som hon går fram till helt oblygt och alla thailändare flirtar med henne och tar på henne hela tiden.

Jag själv mår väl sisådär, har inte solat och badat på typ en vecka, har fått 80 bett, om inte mer av diverse olika hemska kryp så jag kommer väl få en massa ärr överallt som vanligt. Salubrin hjälper inte och inte thailändska grejer heller så jag får gilla läget helt enkelt, det brukar ju vara så här jämt ändå så jag är inte förvånad.

Nu ska det läggas in lite bilder, jag har säkert missat och skriva om en massa saker men nån hejd måste det finnas!

Jag saknar Er alla där hemma iaf ska Ni veta och det är många jag tänker på!
Synd att det är så dyrt att ringa, egentligen är det väl inte så dyrt men pengarna tar slut på en gång på mobilen iaf. Jag skulle vilja prata med Er allihopa! Tack och lov att vi har Internet iaf annars skulle jag dö, på riktigt!

PUSS och KRAM godingar!!!!!

söndag 15 november 2009

Dan före dan :)

Får man ta med sig bäbisen i resväskan?

Visar upp bissingarna :)

Hon går alltid runt med den där mössan inne, tar på sig den, tar av sig den, tar på sig den osv.

Hon fick duscha med nappen tydligen :)

Haha, hennes overall...

Minst 1 dm för stor i armar och ben, hon får se till att växa nu i Thailand helt enkelt :)

Väskan är packad och resten packas imorrn, tänk att vi fick plats i en väska?!
Flyget går 13.40 imorgon så vi är väl där runt 11-tiden, Paulina kommer inte hinna sova middag emellan så frågan är om det är bra eller anus...?
Igår sov hon inte middag på hela dan, trots massa försök, det resulterade i att hon vaknade på kvällen och trodde typ att det var dags att kliva upp?
Hon har strulat jättemycket med sömnen på sistone, vaknat flera ggr, haft problem att somna, men vi har vaknat vid 10 ändå så jag ska väl inte klaga.
Nu idag fick jag sjunga och vagga henne till sömns vilket aldrig hänt förut.

Önska oss LYCKA TILL med flygresan! :)

Vi kommer ha datan med oss så lite uppdatering kommer det bli.

Hejdå så länge!

tisdag 10 november 2009

Tandis

Igår var jag där, 40 min och 2070 kr senare går jag därifrån.

Idag var det Paulinas tur.
Hon gick och käkade på några strasstenar hon snott från hennes pimpade Bobbycar (dem är borttagna allihop btw)
Jag försöker få ut allt i panik och hon får panik och mitt i allt letande ser jag en mörk fläck med en vit kant runt om bakom hennes framtänder.....

Karies tänkte jag, HELVETE!!!

Ringde till Folktandvården och fick en tid jättesnabbt.

Väl där trodde Paulina att hon skulle få en spruta så hon vägrade gå in i rummet, stackars, men hon satt i mitt knä och stirrade på tandläkarna och fick hålla en spegel alldeles själv.
Med lite tvång såg tandis att det var en strassten som kilat sig fast i tandköttet och att det redan blivit inflammerat så hon tog bort den och det började blöda och ungen skriker såklart.

Men nu är den som sagt borta och ingen karies Thank God!

Huamig, detta var inte roligt, hur mycket ska ungen råka ut för kan man undra?

Bara inte planet kraschar på måndag så blir jag glad! :P

Förresten, TACK för alla fina kommentarer och samtal jag fått angående min lilla olycka i fredags, har fortfarande skitont då jag har en dotter som älskar att pilla och känna och helst trycka naglarna i såret och blåmärket, men, men, det går över, frågan är ju hur jag ska hinna raka benen innan jag åker, haha, kommer ju skrämma slag på alla badmänniskor :D

Nattinatti!

fredag 6 november 2009

Vad var det som hände?!

Har varit i Sumpan idag, först till kyrkan och kolla på Babyrytmikkonsert där Ida och Tilde var med.
Sen hem till dem för lite mys.
Och så åkte vi pendeltåg hem för ovanlighetens skull.

När vi kommer till Årstaberg ser jag att det är ett glapp mellan plattform och tåg så jag tänker på det när jag kör av med vagnen.
Men på nåt mirakulöst sätt lyckas jag ramla emellan tåg och plattform och eftersom jag håller i vagnen så välter den bakåt och jag sitter fast.
Kommer knappt ihåg själv vad som hände men jag känner händer i armhålorna som lätt lyfter upp mig ur gapet och upp på plattformen igen.
Alla frågar hur det är med mig och är mycket hjälpsamma och jag tror jag tyckte detta var en aning pinsamt så jag sa att jag mådde bra och började gå mot utgången, en dam kommer fram och frågar om jag inte ska ta hissen ner? Jo klart jag gör det.
Skakig som ett löv ställde jag mig i hissen, allting bara snurrar.

Förstår att jag kommer missa tvärbanan men jag bryr mig inte om det.
När jag står och väntar på nästa så känner jag smärtan skölja över mig som en flodvåg och jag vill bara gråta och skrika.
Ser att det kommer blod på mina tights från ena benet.
Sätter mig ner och det känns som att ALLA stirrar på mig, ALLA verkar veta vad som hänt med mig, så var såklart icke fallet men usch.

Smärtan blir snart outhärdlig och jag ringer Ida för att berätta vad som hänt.
Jag börjar gråta.
När jag ska gå av tvärbanan kan jag knappt stå på benen, varje steg gör SÅ ont och jag vill inte gå längre.
Ringer Niklas men kommer inte fram.

När jag står i hissen brister det totalt och ännu mer när jag kommer in genom ytterdörren.
Niklas ringer upp och jag ber honom komma hem, han tror direkt att det har hänt nåt med Paulina, men det är bara jag sa jag och försökte förklara vad som hänt.
Han kommer och jag sätter mig ner och försöker få av mig tightsen.
Dem sitter fast i såret.

Hade jag inte haft stövlar på mig hade jag sett mycket värre ut än vad jag gör nu men smärtan går inte att beskriva.
Jag har fått en extra knäskål skulle man kunna säga, svullen, blå och ett skrapsår som dunkar.
På det andra benet tog stöveln emot bäst men även där finns en bula och att skrapsår, dock utan blod.
Har jätteont i tummen också men inget som syns, hade vantar på mig men nagellacket har skrapats bort.....

Försökte ta bild men det var inte det lättaste.
Sen att jag råkar ha Sveriges mest orakade ben behöver vi inte tala om :P

onsdag 4 november 2009

Barnvagnsbio

Det stod på schemat idag.

Mötte upp Ida och Tilde på Centralen och sen gick vi till Filmstaden Sergel.
Barnvagnsparkeringen var nu där nere, mycket dåligt, fast iofs slapp man ta hissen upp och slapp köbildningen efteråt.
Vi såg Bröllopsfotografen, en svensk film.
Det fanns några bäbisar som skrek hela filmen igenom, oftast jättehögt så man inte hörde nåt eftersom ljudnivån därinne inte är så hög...
Det verkade inte som att dem mammorna ansträngde sig så mycket för att tysta sina barn heller.

Våra barn var en aningen för stora för detta den här gången, sist var dem 8-9 månader och exemplariska verkligen!
Nu var Paulina trött eftersom filmen började kl 12 och hon kan ju inte somna med en massa barnskrik runt omkring sig så hon var gnällig och kinkig eftersom hon inte kunde komma till ro.

I slutet av filmen började hon klättra ner för trapporna, vi satt högst upp, när hon nästan är nere råkade hon missa ett trappsteg och föll lite lätt, jag var några cm ifrån och såg allt och det gick ju jättebra såklart, men 2 mammor röck in på en gång och tog tag i henne och kollade på mig, herregud!
Dem tyckte säkert att jag var världens sämsta mamma, men orka vara hönsmamma som dem?
Jag var där, jag såg allt, det gick bra, hon grät inte eller nåt, hon kollade bara på dem andra mammorna och undrade vad dem höll på med såg det ut som...
Blääääää!

Har varit på asdåligt humör hela dan och Paulina har inte gjort det lättare för mig, och nu ligger hon i sängen och vägrar att somna som så många kvällar nu, suck, jag behöver verkligen en paus!

tisdag 3 november 2009

Tisdag

Idag har vi varit med våra bästisar, Ida och Tilde.

Vi lunchade först och efter vi ätit upp fick jag min försenade födelsedagspresent.
Först fick jag 3 förstoringar på 3 bilder hon tagit, Ni kanske kan gissa vilka? :)
Sen ett supersött armband med en hängande fjäril.
Och sist, men absolut inte minst hade hon köpt brythjärtan i en större modell och en mindre modell.
Dem stora var för mig och Ida och dem små för Paulina och Tilde.
Och det var ju självklart att jag ville dela mitt med Ida så mycket som vår vänskap betyder för mig, samt lilltjejerna, man ser verkligen på dem hur mycket dem tycker om varann och valet var därför väldigt lätt även där.

Underbara älskade vänner, vi är så glada och tacksamma för att Ni finns i våra liv!

Sen var vi på Rum För Barn på Kulturhuset och Ida visar lite bilder därifrån på sin blogg.

söndag 1 november 2009

Helgen är över

Hä sa ba swosch!

I lördags var Niklas bakis som ett troll och sov middag samtidigt som Paulina, jag var ju inte sämre såklart utan slumrade till på soffan, älskar att sova på soffan alltså ;)
Sen kom familjen Ubillos som består av Hannah, hennes man Javve och deras 6-månaders Teodor, eller 6 ½ månad faktiskt :P
Jag bjöd på middag och vi hann och prata massor, dem är så goa alla 3!
Tyvärr glömde dem Teddes apa hos oss och eftersom vi inte kommer hinna träffa dem nåt mer så får den bo hos oss ett tag.

Sen kollade vi på Låt Den Rätta Komma In, trodde den skulle vara hur bra som helst, men icke, stor besvikelse, men så kan det bli ibland, dem som vinner många priser brukar enligt mig inte vara så bra.

Idag besökte vi Liljeholmstorget, det nya köpcentrumet.
Vi hade 20 % på H&M så Niklas passade på att införskaffa nya kallsippor och så köpte vi vantar till Paulina, dem går åt rätt snabbt när hon är ute och leker och skitar ner sig.

Sen har Niklas varit på match, Djurgården hamnade på kvalplats så nu återstår ENDAST 2 matcher, suck, ska bli skönt med ett uppehåll.
Jag kikade på guldmatchen mellan IFK-AIK och jag höll verkligen på IFK, men det hjälpte tyvärr inte....

Nu är jag så trött och en nybäddad säng står och väntar så valet är rätt lätt!

Nattinatti!

fredag 30 oktober 2009

Fredagsmys

Idag med mig själv, och satan vad välbehövligt!
Det har varit väldigt intensivt på sistone och kroppen och knoppen har inte riktigt orkat med så tröttheten är rätt stor.

Har laddat med en fruktsallad och ett glas julmust a la light för att kompensera allt svull som pågått.
Men jag slängde faktiskt ALLT som fanns i skafferiet efter helgen som var, godis, chips, popcorn, kakor you name it, det tycker jag var strongt, eller alla andra tycker det, jag är mest arg på mig själv för att jag fallit tillbaka när jag vet att jag verkligen klarar mig utan allt sånt där snusk...

Vågen funkar inte här hemma och det är jag nog glad över :P

Kollat på IDOL men det är så tråkigt, tyckte det var bra att Erika åkte ut, men jag vill även att Eddie ska åka, han hänger löst varje program av en anledning.

Börjar en ny serie nu på 4:an som jag skulle vilja se, men vi åker snart och jag kommer missa allt och blir jag fast så är det rätt onödigt.

Faaan alltså, det är bara 2 veckor kvar nu (med risk för att börja bli tjatig :P) men det har inte sjunkit in ännu eftersom det varit bokat så pass länge, ska bli så kul att få åka med Hans och Michelle och få vara med dem i 2 veckor!

Näe nu ska jag göra klart fotoboken en gång för alla så den hinner komma innan vi åker så inte brevlådan blir full på en gång, eller om det blir en klump som måste hämtas på Posten, inthe bra! :P

Nattinatti!

tisdag 27 oktober 2009

Bilder

Kolla in GOLÅREN!!!! *mums*






Rääääääcer

En vecka har nu gått i racerfart och nu återstår knappt 3 veckor.

Har haft besök från Malin och Emmy fredag till måndag så det har varit fullt ös, tjejerna har lekt massor med varann och vi mammor har pratat och svullat ;) Druckit julmust *mumma*

Fick vara barnfri en stund igår då mamma var här nere och jag åkte och lunchade med bästa Tina :D

Vad har mer hänt?

Jo just ja, sålde smycken och bijouterier på Tradera.
Sånt som jag absolut inte använder och bara ligger och tar plats.
Fick alla saker sålda utom en, men det var nog bra för det halsbandet har Paulina på sig jämt, hon älskar det verkligen :)
438 kr fick jag för kalaset, jag var nöjd när det låg på 150 så jag blev verkligen överraskad :D

Idag har Niklas varit ledig och vi har storhandlat samt varit på Vaccindirekt för dos 2 av Twinrix för Paulina. Hon skrek när hon stack in nålen men slutade på en gång nästan, men sen när hon fick kläder på sig och vi skulle gå blev hon ledsen.
Hon fick iaf ett klistermärke idag igen och sen somnade hon gott efteråt.

Imorgon kommer lillebror med sin Emmie och stannar till på fredag.
Dem kommer halv fem med tåget så på förmiddagen ska jag till jobbet och diskutera nästa år med chefen, spännande :)

På lördag kommer familjen Ubillos hit med 6-månaders Tedde, ska bli mys att ses igen!

På söndag ska vi leta flytväst till Paulina och ev. en hjälm bl.a.

På måndag kommer Niklas kompis Krille hit med sin nya tjej som vi inte träffat på middag så det ska bli skoj :)

På tisdag ska jag äntligen få träffa Ida och Tilde igen, fattar inte hur jag ska klara mig utan dem så länge?!

Och sen rullar det på bara, orkar inte skriva upp allt som står i kalendern men den fylls sakta men säkert upp.

Har massa underbara bilder på vår vackra dotter men jag ger dem ett eget inlägg då det är så krångligt när jag har skrivit en massa text.

tisdag 20 oktober 2009

Vaccinering eller inte?

Jag fick ett samtal idag från en kompis som har ett barn på 2 ½ år samt ett i magen.
Hon har vaccinerat sig mot Svininfluensan.
Och hon mår skit, har haft hög feber och frossa, svullen och smärtande arm och smärtor lite här och var på kroppen.
Hon har tagit en spruta som gör henne 40 % skyddad.
Hon överväger att strunta i den andra då hon mått skit i flera dagar och inte kunnat prata eller röra sig...

Det är 3-årsgräns på vaccinet så Paulina får inte vaccineras.

Jag vill inte vaccinera mig.
Jag har aldrig varit sjuk, vistas inte bland mycket folk för tillfället, Niklas tar hellre bilen än t-banan för att undvika, vi åker snart till Thailand och blir borta till nästa år, där kan det omöjligt vara samma hysteri som här hemma?

måndag 19 oktober 2009

Paulina gillar att läsa






Just nu är det Magdalena Graafs Det Ska Bli Ett Sant Nöje Att Döda Dig samt SAAB reklamen, men den måste läsas uppochned så man fattar nåt :)

4 weeks to go

No more vinterjacka, mössa, vantar, fejkpolo, dubbla byxor och varma strumpor


Satan vad nära det är nu alltså, 4 små ynka veckor!!!!!!!!!

Massa to do innan :

Massa dejter med Ida och Tilde
Träffa Lina
Lunch med Paula och långprommisar
Långbesök från Malin och Emmy
Långbesök från lillebror med fjälla
Vaccinering
Hel helg i Hudik
Träffa familjen Ubillos
Förhoppningsvis leka med Jessica
Träffa Tina
Träffa Anna och William
Träffa Nadine
Ha ett möte med chefen inför nästa år
Gå till tandläkaren
Förhoppningsvis hinna träffa Paulinas gudföräldrar
Familjemys

Och garanterat mycket mer så tiden kommer gå apfort! :D

Jag säger jag gillart!!!

fredag 16 oktober 2009

13 månader

Älskade unge, 13 månader har nu gått sen Du kom till oss! ♥

Paulina har haft feber sen igår, dock inte så hög feber men tillräckligt för att hon ska vara en helt annan bäbis.
Hon ligger och yrar i sömnen nu och har så gjort ända sen hon somnade vid 19-tiden, STACKARS!

Jag gissar på att det är biverkningarna från 18-månadersvaccinet.
Skönt att hon har sluppit prickarna iaf *peppar peppar*

Nu ska vi sova, hon sov till 11 idag så jag hoppas på sovmorgon även imorgon.

Nattinatti!

onsdag 14 oktober 2009

Från Idas blogg

Var in och läste en snabbis och fann detta:

Skrivet av Alex Schulman;

"Det är ljuvligt att ha barn, men tröttsamt. Efter en hel helg med Charlie är jag mycket tröttare än vad jag är efter en hel arbetsvecka. Det kan ni tänka på, alla ni män som kommer hem om kvällarna och blir sura på att era mammalediga fruar inte har tagit undan disken. Det är mycket mer än ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och det är rena semestern att jobba.

Det är oförskämt och oförstående av männen att bli sura på sådana saker. Ert resonemang är att eftersom de är hemma hela dagarna så kan det väl inte vara så mycket begärt att de också gör det ena och det andra i hemmet. Men oftast är det för mycket begärt. Ni män som går runt och gnäller när ni kommer hem har inte förstått vad det innebär att ta hand om en bebis. Ni kanske inte är så närvarande som ni borde vara. Ni kanske borde tänka på det istället för att gå runt och klaga."

Han har ju så jävla rätt!

25-årsdagen

Är snart över!
TUSEN TACK för alla sms, samtal, gratulationer på Facebook m.m. m.m. ♥
Det har varit en helt underbar födelsedag!

Jag vaknade upp av att Niklas skulle upp, en stund senare kom han in med 3 presenter.
En SYSTEMKAMERA Nikon D3000, 8 GB minneskort och en väska!
Nog för att jag hade det på känn, men vilka presenter!

Gick upp och väntade på att Paulina skulle vakna, vilket inte tog många minuter.
Fixade i ordning oss och åkte till Sumpan där Ida och Tilde mötte upp oss.

Vi badade i simhallen och det var så sjukt kallt i vattnet, 28-29 grader, jag och Paulina höll halvt på att frysa ihjäl, snacka om att vi är bortskämda med babysimmets temperatur!
Hon fick blå läppar och hackade tänder från första stund.
Sen gick vi till minipinipoolen och lekte lite.
Jag känner en odör, av bajs.
Paulina har bajsat och korvarna ligger som tur kvar i simbyxan, bra grejer det där!
Så up we go och av med skiten och in i duschen.

Jag gissar på att hon bajsade för att det var så kallt och hon spände sig så mycket, för det har aldrig hänt förut, förutom i badkaret hemma varannan kväll men det inte samma sak.

Flickorna somnade, Paulina efter en låååång stund.
Vi åt lunch jag och Ida och sen gick tiden fort.

Blombudet skulle komma efter kl 15 så vi begav oss hemåt och var hemma prick kl 15.
Då hade budet redan varit där och buketten stod och väntade utanför dörren.

Det var mina ICA-tjejer Karro, Bea och Sandra som skickat blommorna, jättefin bukett, NI ÄR FÖR SÖTA!!!

Väntade på att Niklas skulle komma hem, fixade tårtan och sen käkade vi middag och inväntade Niklas päron och farmor.
Jag fick ett halsband och ett armband av päronen och 2 dukar/tabletter + choklad av farmor.

Ida efterfrågade bilder och här kommer några.
Behöver jag säga att jag ÄLSKAR min nya kamera?!?!? :D


Alla bilder är tagna av Niklas








tisdag 13 oktober 2009

Dan före dan

Jag fick ett samtal i eftermiddags.

Jag ska få blommor imorrn via bud, något jag aldrig fått tidigare.

Frågan är ju bara vem dem är ifrån?

Niklas är SÅ hemlighetsfull så han vet vem det är om det inte är han själv, men det är SÅ olikt honom att göra en sån sak.

Och förresten!

Det är helt sjukt vad åren går, tyckte inte alls det var längesen jag och Ullis bokade en limousin för att hämta upp oss och våra grabbar när dem fyllde 25 i mars för snart 4 år sen.
Det bevisar ju att han är rätt nära 30-årsgränsen snart och då måste han väl bli vuxen på riktigt? ;)
Haha!

Jag är riktigt spänd inför min födelsedagspresent imorrn bitti som han smusslat med.
It better be good!

Nattinatti!

söndag 11 oktober 2009

14 januari

Då är det dags för inskolning.
Pappren är ifyllda och ivägskickade så nu hoppas vi att hon får gå på samma avdelning som Lilly.
Vi hinner vara hemma i 11 dagar och vända på dygnet och sånt innan så det känns skönt!
Nu är det nära att jag ska få börja jobba känns det som :D

Annars händer inget världsligt.
Jag gjorde rent avloppet idag, behöver väl inte gå in på detaljer?
Igår var vi och besökte Paulinas gudföräldrar i deras nya lya.
Coolt, men kallt, men det får dem nog bukt på snart.

Nu börjar min födelsedagsvecka från imorrn.
Halvvägs till 50 :P
Ska se till att göra det bästa av den, men det känns som att jag inte kommer behöva anstränga mig så mycket för att det ska bli det för många av mina nära och kära kommer dela den med mig och det räcker gott och väl för mig.

Nu ska jag försöka välja ut vad jag ska titta på kl 21, Julia, SATC filmen (har sett den) eller Wallander med Niklas.

torsdag 8 oktober 2009

En dröm har besannats!

Paulina har fått en plats på den förskola som vi helst ville att hon skulle gå på!
Rektangeln i Skanstull!
2 av hennes "kompisar" ska också gå där, en går där redan och en ska.
Ni anar inte hur glada vi är!!!
Nu kan jag verkligen slappna av och njuta av Thailandsresan som kommer inom kort!!!!
Januari 2010 blir min flicka stor på riktigt!

Life sure is good sometimes! :D

söndag 4 oktober 2009

Number 9

Den 9:e tandsingen har nu spruckit igenom.
Förmodligen den som hon mått så dåligt av stackarn.
Har vi en lugn och harmonisk tid framför oss nu då?
Jag tvivlar :P

Igår var vi och kollade på svärisarnas nya lya, fy faan vad avundsjuk jag blev :P
Ascool verkligen!
Ska bli kul att se hur den ser ut när de har flyttat in.

Nu ska jag se på Love Guru med Jessica Alba och Justin Timberlake på Canal +.
Ska försöka få tag på FastTV till veckan och höra om vi ska få SF-kanalen *I hope*

Och sist men inte minst!

Stort GRATTIS till min lille lillebror på 18-årsdagen!
Shit vad stor han har blivit nu!
Det första han gjorde imorse var att vänta på att ICA skulle öppna så han fick gå och köpa snus :D

lördag 3 oktober 2009

Lite bilder

Babysim


Trött tjej

Näst sista babysimmet

Snygging :)

She loves her car :)