Paulinas första dygn

Vi låg kvar på förlossningen ett tag, försökte amma henne och det gick bra.

När vi äntligen kom ner till BB så fick vi dela rum med en annan tjej och hennes nyfödda son.

Niklas sov hemma och man var ju helt slut efter allt som man varit med om.

Hon låg med mig i sängen hela natten, blev inte mycket sömn för nån av oss.

Hon hade ont i magen stackarn.

Kunde fortfarande inte pinka så dem fick tömma mig, första gången på 700 ml och den sista gången på 200 ml nånting har jag för mig.

Fick frukost på rummet då jag inte visste om jag skulle orka gå bort till matsalen och den var mycket uppskattad.

Hade riktigt ont i brösten efter att ha ammat henne, så till slut så fick jag börja med amningsnapp, och vilken bra grej :)

Kändes knappt längre!

Niklas var med oss på dagarna och sov hemma på nätterna.

Amningen funkade jättebra och mjölken rann till i torsdags har jag för mig, hon äter som en häst! :)

Hon undersöktes av barnläkare och allt såg jättebra ut, hon har ärvt Niklas korta tunga så vi var inställda på att han skulle klippa den, men eftersom amningen funkade så bra så tyckte inte han att det behövdes för det finns inget besvisat att det påverkar talet och så senare i livet.

Man fick ta sprutor och blodprov på henne utan att hon sa att pip, hon är verkligen världens snällaste och gnäller i princip aldrig.

När vi trodde att vi skulle få åka hem så tyckte dem att vi skulle stanna kvar, hon började få en släng av gulsot, precis som far sin.

Så det bevakades i några dagar och kurvan går fortfarande uppåt, men det är ingen som tror att hon kommer få det.

Ska till sjukhuset imorgon igen och göra en bilicheck som det så fint heter.

Min roomie och jag hade fått rätt bra kontakt med varandra, det var hennes andra barn och jag var så skör så skör så hon stöttade mig när inte Niklas var där. Hon fick åka hem innan mig och sen kom det in en kinesisk familj som inte kunde prata svenska och knappt engelska. Och dem hade ytterligare ett barn så det blev trångt i det lilla rummet, man har bara en liten skärmvägg mellan sängarna så man hör ju allt och man ser också iofs.

Så man har inte kunnat slappna av alls, inte sovit.

Men sista dan så kom Niklas tidigt och tog hand om Paulina så jag fick sova i några timmar och det gjorde verkligen susen, det sa barnmorskorna också så nu var dem inte oroliga för mig längre :)

I fredags fick vi äntligen komma hem, Niklas jobbade på Ölmässan så Malin kom hit och höll oss sällskap och så fick Paulina en massa kläder från Gekås i Ullared + ett jättefint halssmycke med en ängel som hade septemberstenen i sig :)

Den natten var himla jobbig, Paulina ville verkligen inte sova, och när jag skulle försöka amma henne blev hon så galen så det gick liksom inte att få rätt tag för henne.

Men efter många många många många tappra försök så somnade vi allihopa kl 7 på lördagsmorgonen.

Jag vaknade kl 11, hoppade in i duschen medan dem sov och sen var det full fart.

Storhandlade på Apoteket, man kommer ju på en massa saker så här i efterhand.

Sen åkte han och jobbade halv två.

Tog första barnvagnspromenaden med Ullis och Isabella, kändes härligt :)

Hon har varit så snäll nu när vi varit hemma, det har liksom inte kunnat gått bättre än vad det har gjort och nu är vi inne i det här.

Vi fick sova hela natten inatt med undantag för amning då såklart, sååååå skönt :)

Har haft besök av farbror, faster och kusin idag, hon fick en ursöt body i present :)

Tog första badet också efter hon hade bajsat ner hela sig, och då menar jag verkligen HELA sig :P Hon sa varken bu eller bä om badet tills hon inte fick bada mer.

Nu vaknade hon precis här och det är dags för matning igen.

Hon väger nästan lika mycket nu som hon gjorde då hon föddes så hon äter bra :)

Jag är så otroligt lycklig och varken jag eller Niklas kan slita ögonen från henne, hon är det vackraste vi sett och det är VI som skapat henne :)