Med en vecka kvar till 6-årsdagen så är det svårt att inte tänka på tsunamin.
Helt galet att det är 6 år sen...
Vi åkte ner till Thailand på julaftonsnatten 2004.
Jag och Niklas hade bara varit tillsammans i några månader och vi åkte ner med hans familj och min svägerska.
Vi kom fram den 25:e på eftermiddagen och orkade inte göra så mycket annat än att äta middag i princip.
På morgonen den 26:e vaknade vi tidigt allihop.
Vid frukosten tyckte Ullis att det vibrerade konstigt i stolen, men jag tror ingen annan märkte nåt.
Det var jordbävningen hon kände visade det sig senare.
Vi gick ner och la oss på stranden en sväng och helt plötsligt så bara försvinner allt vatten utåt mot horisonten och dykare kommer gående långt bortifrån och fiskarna hoppar.
Jag lägger mig ner på solstolen igen och helt plötsligt är det bara en himlans massa vatten överallt och alla grejer flyter omkring, vattnet är så strömt så det är svårt att ta sig nånstans.
Niklas får dra upp mig så att jag ska komma därifrån.
Minnesbilderna är rätt diffusa om vad som hände sen men Niklas och hans familj hjälper skadade medan jag och Ullis springer upp i bergen för att det sägs att det ska komma fler vågor.
Ingen av oss har telefoner och många på berget gråter, många är skadade, det går upp för mig att Niklas fortfarande är på marken och om det nu har kommit fler vågor, har han klarat sig då?
Vi tar oss ner för berget och vi möter dem tillslut, dem har brutit sig in i våra hotellrum och tagit alla grejer då vi hade nycklarna. Och sen tog vi oss därifrån. Det var sån förödelse och det stank apa.
Det var först när man såg på tv som man förstod vad som verkligen hänt och hur stort det var så det var bara att ringa hem till mamma och förklara, det var ju mitt i natten i Sverige och hon fattade ingenting, men hade jag inte ringt och hon hade kollat på nyheterna så kan jag tänka mig hur hon skulle känna sig...
Nu var vi i Kata i Phuket, hade jättetur att det inte var värre än vad det var på många andra ställen.
Men det är ändå en väldigt traumatisk upplevelse och något som jag har haft svårt att bearbeta då det var så himla många som omkom runtom i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar