4 år sen...

På julaftonsnatten 2004 åkte jag till Thailand med Niklas och hans familj.

Vi hade bara varit tillsammans i ungefär 3 månader då.

Men eftersom vi bodde ihop så ville vi fira julen med varandra så jag följde med.

Vi bodde i Kata Noi och man var ju rätt seg efter den långa flygresan så vi gjorde inte så mycket den dagen.

Morgonen efter, den 26:e så möttes vi alla nere i frukostsalen.

Ullis sa att hon hade känt ett skalv, men vi tänkte inte så mycket mer på det.

Gick ner på stranden och solade.

Plötsligt försvann allt vatten långt långt borta, fiskarna hoppade på sanden och dykarna kom gåendes, fast dum som man var så tänkte jag inte så mycket mer på det.

Lade mig ner igen.

Sen kommer jag inte ihåg så mycket vad som hände sen, folk skrek och vattnet kom och alla saker började flyta upp så det var svårt att ta sig upp, allt hände så himla fort!

Det var vatten överallt, jag kommer ihåg en mamma med sin lilla son, hon hade trasiga badkläder och han var riktigt skadad.

Niklas och hans familj åkte med dem till sjukhuset medan jag och Ullis sprang upp i bergen för thailändarna sa ju att det skulle komma en till våg!

Så där klättrade vi upp, många människor stod där, några blodiga och dem flesta grät...

Man såg ingenting från berget så man hade ju ingen aning om det kom en till våg eller inte, jag greps av panik, Niklas var ju på vägen, tänk om det kom en till våg och.......

Ja tankarna snurrade bra nog, man var ju i chock!

Vi gick ner och hoppades på att träffa dem andra för vi hade ju inga mobiltelefoner på oss, vi hade hotellnycklarna så vi tänkte tömma rummen på våra grejer så länge, om det nu gick att ta sig dit.

När vi kom ner så mötte vi dem, jag kan inte beskriva känslan jag hade då, men vilken lättnad, tårarna bara sprutade...

Dem hade slagit in dörrarna till våra rum och tagit alla saker eftersom vi hade nycklarna och det var dags att ge sig av.

Vi gick å gick å gick.

Jag fick ringa hem till mamma, det var mitt i natten i Sverige så hon låg och sov, hon förstod inte vad jag pratade om. När hon hade vaknat och tittat på nyheterna så ringde hon...

Usch, jag sitter här med tårar nu, kommer ALDRIG att glömma.

Mina tankar går först och främst till Emelie och Emilia som förlorade sina systrar ♥

Deras bloggar hittar Du i högerspalten...