4 år

Kl 21.00 svensk tid den 9:e december 2009 hände det som inte fick hända.
Jag förlorade mitt barn.

Jag hade fått en störtblödning någon vecka innan vi skulle till Thailand och åkte in till gynakuten.
Bäbisen mådde bra och blödningen låg utanför graviditeten så jag fick grönt ljus för att resa.

Vi skulle vara i Thailand nästan 8 veckor så jag var beredd på att det kunde bli ett och annat sjukhusbesök.
Jag blödde hela tiden men inte så mycket.
Åkte in på ultraljud och bäbisen mådde bra men blödningen hade växt så han sa åt mig att ta det lugnt.
Vi bokade in en ny tid för ultraljud några veckor senare.

Natten före det ultraljudet vaknade jag kl 3 av att det forsade från mig.
Jag sprang till toaletten.
Det var vattnet som gick, blandat med blod och det var överallt.
Några minuter senare kommer bäbisen ut hängandes uppochner i navelsträngen.

Paniken sprider sig och jag tror jag skriker.
Paulina som är dryga året låg i rummet bredvid och sov.
Som tur var så var Niklas kusin Nadine i lägenheten under så hon fick vara med Paulina när vi åkte till sjukhuset med Tuk.

På sjukhuset blev jag senare nedsövd och skrapad och när jag vaknade upp hade jag min bäbis i en påse under sängen.

Jag skickade ett sms till min kompis Ida och hon ringde upp mig, eller om jag ringde jag kommer inte ihåg, det var mitt i natten i Sverige då.
Vi grät tillsammans och jag tror det var då jag verkligen fattade vad som just hade hänt.

Jag ville ha nån slags ceremoni för lillan (såg att det var en tjej) och det var inte det lättaste att få thailändarna att förstå,  dem trodde att jag ville ta med henne till Sverige och det var emot lagen så när det till slut gick in för dem fick vi hämta henne på bårhuset innan vi åkte och sen fick hon ligga i våran frys i lägenheten i väntan på ceremonin innan julafton.......

Ceremonin var hur vacker som helst,  Tuk hade köpt en rosa ros som jag önskade och hade gjort i ordning så fint.
Den ägde rum i ett tempel i hennes by och munkarna hade gjort i ordning där för oss.
Vi la alla varsina blommor på henne innan hon sen blev kremerad.
Det var fruktansvärt men ändå så vackert.

Om Ni vill läsa hela berättelsen finns den i högerspalten bland populäraste inläggen: Juni ♥