Söndag till måndag sov jag inte bra.
Vaknade flera ggr och var så rädd att försova mig.
6.29 gick tvärbanan och bästa Lina mötte upp mig i Slussen och vi åkte till Aleris Sabbatsberg.
Vi kom dit lite innan och nästan 1 timme efter utsatt tid kom hon äntligen.
Först skulle det pratas i några minuter.
Hon klämde och kände och ställde massa frågor och hon konstaterade att jag INTE har Morbus de Quervain och att operationen skulle vara onödig.
Så vad hon gjorde istället var att boka in röntgen och magnetröntgen och därefter ev. en titthålsoperation.
Magnetröntgen har jag velat haft ända sen min kära vän Anna nämnde det, men det gick inte för sig då jag gick till husläkaren.
Min största rädsla var att jag skulle opereras i onödan, alltså att det inte skulle bli bättre och hade han som först konstaterade att jag hade MdeQ opererat mig hade jag inte blivit nöjd.
Dem är 2 specialister, en han och en hon, nästa gång jag ska dit ska jag träffa han, jag hoppas för allt i världen att det hittas ett fel och att jag inte får fel diagnos igen. Jag vill ju liksom få detta fixat innan vi åker och jag har hållt på rätt länge med läkare hit och dit så efter måndagens besök har jag nu frikort så nu behöver jag inte bry mig om kostnaderna längre. Ett + i det hela....
Ont som faan har jag nu sen hon var där och klämde och kände och böjde och hej och hå.
Jag är glad och tacksam över att min mamma haft tjejerna ändå (hennes förslag) så jag har fått vila handen.
Bajs.
Ah, både hurra och vad synd att du ändå inte fick diagnos i dag. Jag är opererad för quervain (Den enda jag känner, hör aldrig talas om någon med ens liknande symptom - om man nu undantar karpaltunnerlsyndrom). Jag opererades 2004 och är efter läkning helt symptomfri, så jag är sjukt tacksam att det gick och att det blev bra. Fick samma tendenser i vänsterhanden (op i höger) efter Ellen, men den här gången är det bättre. Hoppas du snart får hjälp, liknar det ens quer, så vet jag hur ont du har. Kram!
SvaraRadera