Thailandsresan närmade sig med stormsteg och jag hade bokat en läkartid för att få titta på vårt nästa lilla mirakel i magen med ultraljud.
Allt såg jättebra ut och det var EN bäbis även denna gång.
Dagen efter började helvetet....
Från syskonbloggen:
Igår kväll så kände jag att det "poffade" till och att nåt börja komma från underlivet.
Sprang till toaletten och det var BLOD!
Och det bara FORSADE!
Det var väldigt vattnigt och inte klarrött men det slutade liksom inte.
Sen ringde grannen Paula på dörren och jag tog på mig en binda och berättade för henne vad som hänt.
Jag fyllde bindan rätt snabbt med blod så när hon gått satt jag mig på toaletten igen och ringde Vårdguiden.
Jag fick vänta i 20 minuter tror jag och under den tiden blödde det också, rödare men fortfarande vattnigt.
Sjuksköterskan rekommenderade att vi skulle åka in till akuten och det gjorde vi såklart.
300 kr fick jag betala innan vi blev lotsade till Gynakuten.
Väl där fyllde man i papper och väntade och väntade.
Fick träffa en sköterska som ställde frågor och tog stick i fingret och sånt och sen fick jag en brits då jag var så yr, hade inte ätit middag och typ cheeseburgare till lunch så det var inte så konstigt!
Väntade väntade, Paulina somnade i Niklas armar och äntligen kom det in en läkare.
Jag blödde mycket och hon kunde inte se vart blodet kom ifrån men bäbis levde.
Hon sa att jag skulle stanna över natten och få tabletter som skulle minska blödningarna.
Niklas kom över med mobilladdaren för jag hade inget batteri och tur var väl att han gjorde det!
Jag sov knappt nånting på hela natten, fick en kanyl i armen som gjorde skitont verkligen, men hon hittade på första försöket :)
Lina kom och hälsade på när hon gått av sitt nattskift och vi grät tillsammans...
Jag fick frukost och sen försökte jag fördriva tiden med att WLAN:a från mobben och läsa bloggar och skit för tiden gick SÅ sakta!
Blödningen avtog iaf och sen fick jag träffa en manlig läkare.
Han undersökte och bäbis levde fortfarande och han såg ett område på 6x2 cm av koagel (?) med blod som ska komma ut så småningom, frågan är ju bara NÄR!?
Han skrev ett intyg på engelska som jag ska visa upp de thailändska läkarna om några veckor (om det inte blir värre).
Blödningen är iaf utanför graviditeten så det är skönt, men missfallsrisken är ännu inte över så jag kan inte glädjas åt det här, jag har fått sett bäbis 3 dagar i rad och jag känner inget....
Hoppas det hinner gå över, men risken finns att det kan dröja ända till RUL om inte till förlossningen innan jag kan slappna av...
Näe nu ska jag försöka tänka på annat, IDOL och choklad och julmust väntar om en stund!
Tusen TACK till alla som hört av sig på ett eller annat sätt, vad många underbaringar jag har i mitt liv!!!!!!!!
Nästan exakt 1 månad senare så kom hon ut, så fin, 10 fingrar och tår, ögon, näsa, mun, hon hade allt men hon var alldeles för liten för att överleva :´(
:( Ja tänk att det snart gått ett år.. herregud va tiden går fort!
SvaraRaderaUsch minns allt så tydliget, vad hopplöst det kändes att du var så långt borta.
Kram Ida
Jag minns rysningarna och obehaget jag fick när jag läste detta på din blogg för ett år sedan. Så fruktansvärt sorgligt. Samtidigt som man är lyckligast i världen över att vara gravid en tredje gång som du är nu, måste det spöka en oro ändå nu, som inte har funnits förut. Du är modig som skriver av dig i din blogg, jag tror att det är bästa att dela sin sorg att det blir ett sätt att bearbeta! Hoppas att ni alla mår bra! Kram Carolina
SvaraRaderaKära vän, anar du ens hur stark du är? Fy vilken stark låt, jag bara ryser i hela kroppen när jag lyssnar på den och tänker på dig <3Vännen, du skriver så bra och vackert, skriv en bok om allt som hänt? Tänker på dig massor och hoppas vi ses snart igen! Massa kärlek
SvaraRaderaNi är starka tillsammans och hon kommer alltid att finnas i era hjärtan !
SvaraRaderaNi är lyckligt lottade som har en underbar dotter och väntar ett till litet mirakel!
All lycka till er sköt om er <3
massa kramar från oss