Jobb jobb jobb och förseningar

Det är det enda mitt liv består av just nu känns det som...

Fredag 8-16, först lämnade jag Paulina på dagis och det var då SL:s tågkaos började.

Lördag 6.30-12.15 och 15-21.15, åkte nattbuss till Kungsan och den gick iaf i tid, liksom blå linjen eftersom den går under jord så att säga.
Hade en rätt bra dag och fick lära mig lite nytt, hann med massor på kvällen men vi var en man kort under dan och det märktes verkligen......!
När jag sen skulle hem var pendeln 1 timme sen så jag tog t-banan, funkade bra tills jag kom till den gröna som inte kom. Och när den väl kom hade det samlats så mycket människor på plattformen så alla fick inte plats, har nog aldrig stått så trångt nånsin. Jag var hemma 22.30 tror jag, minst.

Söndag 9-19 fick börja en timme tidigare då jag hade turen att hinna med ett försenat tåg och komma en timme innan och sen var det fullt ös hela dan. Alla leveranser var sena och lyckades alltid komma när vi var 2 eller 3 pers totalt, värdelöst, allt sket sig och jag hoppas att det syntes igår morse.......

Igår 6-15, tvärbanan var 20 minuter sen, ingen som sa nåt, skyltsystemet funkade inte och det var nästan -30 grader. T-banan missar vi precis alla vi som skulle med den och sen fick vi vänta i 20 minuter på nästa och eftersom skyltsystemet inte funkade fick vi stå ute allihop för att inte missa tåget så jag frös halvt ihjäl, kände inte mina tår trots dubbelt upp av alla kläder och strumpor.
Jag kom en halvtimme sent och fruktkorgarna blev därmed också en halvtimme sena men det verkade inte göra så mycket.
Trodde jag hade en kollodag, men icke, satt i kassan med vinterjacka a la XXXL och Joel hämtade demospisen och startade ugnen och satte den bakom mig, men det funkade ändå inte. Det är så svinigt kallt där så det finns ingenting som hjälper, vi får inte ha vantar eller mössa på oss men ändå vägrar dem att skaffa värmefläktar eller element eller nånting för att underlätta.
Jag var så nära på att sjukanmäla mig resten av veckan i ren protest men jag orkar ändå inte tjafsa. Dem fattar ingenting!

Jag kommer aldrig att bli frisk, penicillinkuren är snart över och visst har jag blivit lite bättre, men jag mår fortfarande inte bra.

Och som pricken över i har en mycket betydelsefull människa i mitt liv ett helvete just nu som jag vill göra allt för att hjälpa....

Och så skulle jag behöva sova, i ett dygn, minst, är SÅ trött.

Nu har jag klagat färdigt!