En mardröm....

I söndags klev jag på tåget med vagnen först och min mor stod på perrongen med Paulina medans.
När jag fällt ihop vagnen så stängdes dörrarna och tåget var beredd att åka.
Dörrarna gick inte att öppna, en lampa blinkade klart för avgång.
Jag fick panik, mamma fick panik, resten på perrongen fick panik, medresenärerna fick panik för dem såg vad som hade hänt och hörde väl när jag skrek....
Några sprang direkt och letade efter personal som kunde stanna och öppna dörrarna och sen slutade lampan att blinka så jag slet upp dörren och tog mitt barn.
Jag skakade och svettades och hjärtat har nog aldrig slagit så fort, tårarna ville ut.
Fy faan, det var helt klart det värsta jag varit med om!
Och det konstigaste var att jag inte alls hade tagit lång tid på mig, man tycker att tåget brukar stå i några minuter iaf, men inte just då.
Usch, måtte det aldrig hända igen....!