Break up

Jag och Niklas ska separera, flytta isär, leva varannan-vecka-livet, jaa Ni vet.

Jag har tappat bort mig själv totalt, varit otrygg och osäker och aldrig stannat upp och funderat över vad jag vill, vem jag är, vad jag behöver för att vara lycklig.
När jag började jobba på mitt nuvarande jobb så kändes livet helt plötsligt meningsfullt igen, jag behövdes, min kompetens blev uppmärksammad och jag fick snabbt goda vänner.
Sen fick jag fast anställning och lyckan var obeskrivlig.
Jag började sakteliga hitta tillbaka till mig själv men ändå inte fullt ut.

Jag funderade på mitt liv, på Niklas, på barnen, på Stockholm.
Mina känslor för barnen har inte varit dem bästa den senaste tiden, jag har sett dem som en belastning istället för den livsglädje dem faktiskt egentligen är, vad vore jag utan mina fantastiska tjejer?
Mina känslor för Niklas har åkt världens största berg-och-dalbana genom åren, jag menar 9 år, det hinner hända en hel del.
Jag kände mer och mer att han var som en kompis, kärlekskänslorna fanns inte. Jag gav det tid, tro mig, men en dag så bara bestämde jag mig för att jag inte ville leva med honom längre. Dem runt omkring kände inte igen mig, hade aldrig sett mig så bestämd förut, men det var en skön känsla.

Som grädden på moset så blev jag gravid i september. Gjorde ett graviditetstest då jag förväntade min mens för jag var så säker på att jag var gravid bara för att jag hade bestämt mig för att lämna honom.
Jag satt verkligen och skakade dem minuter man får vänta och även fast jag "visste" resultatet så blev det ändå djävulskt jobbigt.
Jag har alltid varit den som har varit emot aborter för min egen del, jag som älskar barn och ville ha hur många som helst om jag kunde, bestämde mig utan att blinka att jag skulle göra abort.
Niklas var också med på det så det var ett gemensamt beslut.

Jag ringde Mödravårdscentralen samma dag och då bokades det en tid till min barnmorska "för Du kan ju faktiskt ändra Dig" sas det.
När jag fick träffa min underbara och fantastiska barnmorska så sa hon att jag var jättefin och att jag såg lycklig ut, vi pratade och hon såg ju på mig att jag inte skulle ändra mitt beslut och önskade mig lycka till och gav mig världens största kram.
Jag ringde SÖS och blev sen uppringd av en sköterska samma dag.
Fick en tid hos en gynekolog på en tisdag för att fastställa graviditetens längd m.m.
Min livmoder var ganska stor och hon flyttade fram graviditeten några dagar så jag var då i vecka 7.

Det hon även upptäckte var en cysta på vänster äggstock.
Den var ganska stor men såg väldigt fin ut, alltså godartad. Men man ska ändå hålla koll på den så jag skulle få en tid i december. Det är väldigt vanligt med cystor, oftast kommer dem i samband med menscykeln eller vid graviditet och försvinner oftast av sig själv.
Vi pratade om aborten och jag bokade tid för den första tabletten på torsdagen samma vecka som skulle stoppa graviditeten och sen bestämde jag att jag ville ta dem utdrivande tabletterna på sjukhuset på lördagen då jag inte visste hur jag skulle må och jag ville inte att barnen skulle se mig må dåligt.

På lördagsmorgonen vaknar jag upp med en blödning, alltså innan jag fått dem sista tabletterna, och får spendera hela morgonen på toaletten i princip. Jag hade så ont så att jag var tvungen att kräkas, så det här med att barnen inte skulle få se mig sket sig ordentligt.
Vi lämnade tjejerna hos farmor och farfar och åkte sen till sjukhuset då jag hade tiden och fick ta 3 tabletter istället för 4 då allt inte kommit ut ännu.
Jag mådde bra efter tabletterna så vi fick åka hem igen istället för att ligga där och vänta.

På söndagen mådde jag oförskämt bra, mitt gravidillamående som jag lidit av dem senaste veckorna var helt borta, magen var inte uppsvälld längre så jag fick på mig mina byxor igen.

På onsdagen var jag till Monica på Hårgänget och klippte av mig MYCKET hår och sen hade jag ett gäng mäklare över för att värdera lägenheten samt träffade en kurator efter aborten.
Mäklarna gav goda besked och kuratorn tyckte inte att hon kunde hjälpa mig så värst eftersom jag hade gjort rätt beslut och mådde bra.

På torsdagen var jag på lägenhetsvisning på en lägenhet som jag förälskat mig i sen jag såg den på Hemnet några dagar tidigare.
Mäklaren hade inte tid att visa den så jag fick träffa säljaren istället och jag blev ännu mer förälskad i den så fort jag klev in i den och det var rätt uppenbart vad jag tyckte så säljaren sa kort och gott: Om Du vill ha den så får Du den.
Och jag tog den!
Det är en topprenoverad etagelägenhet, 3:a på 86,5 kvadrat i Söderort. Bussen till jobbet går alldeles utanför och den tar typ 8 minuter. Till dagis tar det max 25 minuter.
På fredagen skrev vi papper och nu är handpenningen inbetald.

Allt har verkligen gått hur snabbt som helst, på 2 veckor har jag gjort slut, gjort abort och köpt lägenhet, nu har det gått 3 veckor.

I torsdags var jag tillbaka på SÖS för vi ska åka till Thailand imorgon och man behöver kolla så att graviditeten är ute annars skulle jag behöva genomgå en kirurgisk abort och det är inget jag vill uppleva igen.
Jag fick komma till kandidatmottagningen och självklart var det en ung kille som var kandidat och skulle gå igenom mitt underliv fast på ett sätt så gjorde det ingenting, jag var lite inställd på det och sen så är det ju något som han ska jobba med i framtiden så det var bara att klä av sig och slappna av.

Det var ganska smärtsamt, men jag är glad att dem kollade väldigt noggrant både kandidat och läkare.
Graviditeten var ute, puh, så det var fullt fokus på min cysta.
Den är 7 cm x 6 cm x 4 cm och ganska stor. Den hade flyttat på sig nu från äggstocken till livmodern.
Läkaren berättade om vad som skulle kunna hända när vi är i Thailand.
Antingen så stryper den blodtillförseln till äggstocken och det ska göra helvetiskt ont så att jag måste uppsöka sjukhus, eller så kan den spricka vid fysisk aktivitet och det gör också ont men är inte farligt.
Nu är ju jag rätt van vid att uppsöka sjukhus i Thailand och känner mig trygg med det, men jag slipper ju väldigt gärna göra det den här gången.
Jag har en återtid på SÖS när vi kommer hem igen och då ska jag få göra ett speciellt ultraljud enbart på cystan, om den fortfarande är kvar.

Imorgon åker vi alltså till Thailand, alla fyra, barnen vet inget om att vi ska separera ännu men vi ska berätta det när vi är där. Då får dem se att vi kan umgås och ha roligt även fast mamma inte är kär i pappa och vi har även med lägenhetsprospekten så att dem ska få se vart dem ska få bo, Niklas har också köpt en lägenhet.
Vi kommer hem den 12 december igen.

Vill passa på att tacka för alla sms, mail och samtal jag fått den senaste tiden, helt fantastiskt vad jag är omringad av fina människor som bryr sig och vill mig väl. Men som Ni förstått vid det här laget så är detta mitt beslut och jag mår jättebra.