Värmebölja

Puh vad varmt det har blivit nu alltså,  kan knappt röra sig en meter utan att svetten dryper,  fast jag ska väl inte klaga, huden mår bra, den håller sig mjuk och len och den börjar bli fint solbränd.

Nathalie snubblade i trappen idag, enda nackdelen med att bo här på Seaview är att allt är så hårt och vasst, sten, så råkar man bara komma åt en kant kommer blodet direkt.
Hon satt länge och tjurade innan hon till slut vågade bada i poolen på eftermiddagen.

Poolbilden är för övrigt från ett annat lägenhetskomplex, Avatara, där det finns en pool på taket. Man ser horisonten och ganska mycket annat. Inte för folk med höjdskräck alltså ;)

Paulina har haft lite frågor idag men hon har inte varit ledsen, verkar som att hon ser fram emot en hel del även fast hon såklart tycker att det är tråkigt att jag och Niklas inte kommer bo tillsammans. Men jag och tjejerna kommer ha så roligt tillsammans sen och jag kommer uppskatta tiden med dem mer än vad jag gjort innan eftersom jag bara tyckt att dem har varit en belastning innan när jag mådde som sämst.

Att berätta för barnen

Nu när vi kommit tillbaka till Mae Phim igen så tog jag tillfället i akt och berättade för barnen efter middagen.

Det blev mycket tårar. Nathalie förstår inte alls men det var väntat.

Det gick att prata med Paulina och få henne att se positivt på det också men första chocken behövde lägga sig först.
Det är mycket tankar som snurrar runt i hennes huvud så det gäller att finnas till för henne nu och stötta henne och hjälpa till att vända det negativa till positiva saker för jag är övertygad om att det kommer bli bra,  kommer "bara" vara en lång, krokig väg dit.

Och vi ska ju inte flytta isär så fort vi kommer till Sverige.

Tvillingar

Vet inte hur många gånger som folk frågat om tjejerna är tvillingar.

För det första så skiljer det nästan ett huvud mellan dem och sen är dem väl inte så lika?
Och för det tredje så skiljer det faktiskt över 2 år mellan dem.

Hongkong

Skulle kunna skriva värsta långa inlägget om hur fantastiskt det var i Hongkong men eftersom jag bloggar från mobilen så orkar jag inte så jag skriver i punktform så kanske det kommer en längre utläggning vid senare tillfälle.

- Åkte något försenat från Pimman vid 6.40 till Suvarnabhumi, 20 mil senare var vi framme på flygplatsen och 10.30 gick planet.

- Resan tog drygt 2 timmar och jag kollade på White House Down hela vägen, han är bra nog snygg den dära Channing Tatum ;)

- När vi kommit in vid Immigration så "scannar" en kvinna av Nathalies huvud och bara gick, såg sjukt kul ut. Nu vet vi att det var febern hon kollade, man får inte komma in med feber.

- Taxin tog 10 min typ till Disney Hollywood Hotel som vi bodde på.
Fick ett rum högst upp med utsikt mot Disneyland.

- Kalle Anka kom förbi och Nathalie blev livrädd,  hon har alltid haft svårt för masker,  Paulina blev överlycklig.

- Käkade middagsbuffé på hotellet,  det dyraste ever men jävlar vad mat och desserter.  Vi åt tills vi stupade alla 4 (läs hamnade på toa :P)

- Mitt i maten ringer min mäklare och jag blir genast nervös,  varför ringer han, har säljarna ångrat sig? Jag svarade inte men skickade mail och när han svarat kunde jag andas ut igen :)

- Kl 20 varje dag är det fyrverkerier på Disneyland och vi kunde se allt från vårt fönster,  det var det häftigaste jag varit med om och tjejerna var nog lika begeistrad dem ;)
När det var slut så däckade vi alla 4.

- Kl 7 ringde klockan. Dags för frukostbuffé, grejen var ju bara den att jag var så mätt från kvällen innan så jag åt alldeles för mycket igen!
Mellan 8-10 kom Chef Mickey in och man fick ta 1 foto med honom.

- Vi tog shuttlebus till Disneyland så vi var framme i god tid, tog bara några minuter.
Väl där så var det en asiatisk familj som blev helt galna i mig och sa att jag var sååå vacker så alla posade med mig och det filmades och fotades hejvilt, Niklas höll på att dö :P

- Kl 10 öppnades portarna och vi började med att åka tåg runt hela parken.
Sen träffade vi Piff och Puff och strosade runt lite, vi hade tur med vädret, 20 grader kanske det var?

- På Main Street möter vi en tjej som heter Yami. Hon pratar med oss och undrar om vi vill vara hedersfamilj och vara med längst fram i paraden med alla karaktärer.
Självklart svarade vi ja och fick en lapp med tid och plats samt tips på saker att se och göra under dagen.

- Det finns en föreställning med Lejonkungen som bara finns i Hongkong,  vi såg den. Den var SÅ bra, jag grät typ hela tiden,  det är min favorit av alla Disney och den överträffade ALLT!

- Åkte lite karuseller,  käkade pizzastrutar, träffade Belle och lite annat innan det var dags att möta Yami igen.

- Vi fick komma in i ett VIP rum och hon gick igenom vad som skulle hända. Vi skulle bli presenterade i mikrofon och åka runt i en bil och starta själva paraden. Och vi fick musse och mimmiöron broderade med våra namn samt mussehandskar som vi skulle ha på oss. Jag dog av skratt.

- Alla satt och väntade på oss när vi åkte och vi fick sitta och vinka till alla besökare,  fick en chock när jag såg hur många det verkligen var!

- Yami frågade tjejerna vilka karaktärer dem helst ville träffa. Paulina ville träffa Mimmi och Musse och Nathalie prinsessorna så då fick vi en lapp med tid och plats för att få träffa dem.

- Nathalie förälskade sig verkligen i prinsessorna och svarade på alla frågor fast dem pratade engelska,  tror prinsessorna tyckte det var roligt att träffa västerländska barn för omväxling så dem engagerade sig verkligen. Belle, Rapunzel, Aurora och Askungen fick hon träffa.

- Kollade på Golden Mickeys som också var en föreställning med musik och uppträdanden från flera av Disneys filmer,  då grät jag inte men det var nära ;)

- Kl 20 var det äntligen dags för fyrverkerierna igen och denna gång på nära håll. Magiskt. Vi spenderade över 10 timmar på Disneyland och det var värt varenda sekund. Tjejerna skötte sig exemplariskt och var nog mer än nöjd med dagen.

Idag flög vi alltså tillbaka till Thailand,  resan tog längre tid hit men vi fick åka världens största passagerarflygplan (airbus a380-800) och jag kollade på This Means War så tiden gick snabbt ändå.

1 månad

Nu har det gått 1 månad sen jag "släppte bomben" om att jag ville separera.

Min och Niklas relation har blivit mycket bättre än förväntat och vi har redan en grym "kompisrelation" där vi har roligt och alltid sätter barnen i första hand oavsett vad, så har det inte varit förut.

Och jag är fortfarande övertygad om att jag tagit rätt beslut.

Denna bild togs imorse när Chef Mickey kom ut från köket när vi käkade frukost.
Nathalie är väl inte stormförtjust i alla figurer med masker,  vilket jag iochförsig kan förstå då man varken ser ögon eller ansiktsuttryck,  men hon är tapper ändå :)

Hejdå Thailand

Idag har det varit jättemulet och molnigt och har regnat stundtals under dagen, skönt för min lagomt brända kropp att vila lite :)

Imorrn bitti kommer en minibuss och hämtar upp oss och så åker vi till flygplatsen och sen Hongkong.
Tjejerna vet inte om vad vi ska göra där så dem kommer nog bli glatt överraskad när dem får veta att vi ska till Disneyworld!

På onsdag flyger vi tillbaka till Thailand och stannar i Bangkok ett par dagar innan vi kommer tillbaka till Mae Phim igen på fredag.

Vet inte hur det ser ut med wifi dem kommande dagarna så är det tyst här och på Instagram så vet Ni varför :)

Ove ♡

Jag berättade igår att det var dags att komma in i läsandet.
Jag har nyss läst ut Fredrik Backmans bok En man som heter Ove.

Jag har skrattat högt och det har näst intill varit omöjligt att lägga ifrån mig boken så jag läste den på två kvällar.
Dem sista kapitlen grät jag mig igenom, mest för att jag inte ville att den skulle ta slut.

Ove (egentligen är det väl Fredrik) har berört mig nåt enormt och jag har varit förälskad, arg, glad, irriterad, förhoppningsfull och ledsen i/på honom och åt honom längs bokens gång.

Alla borde verkligen läsa den, på riktigt.

Tack Ida för att Du gav den till mig ♡

Torsdag

Idag vaknade vi sent allihopa,  skönt på ett sätt men dagens planer fick skjutas på till morgondagen.

Vi har badat i poolen och slog även till på att gå över vägen till havet.
Varje gång jag satt min fot där blir jag attackerad av sandflugor men inte idag.
Havet var varmt och skönt men tjejerna tycker det är lite salt och läskigt med vågorna.

Lite senare på eftermiddagen vid poolen fick jag mitt första bett från en sandfluga, han dog direkt efteråt kan jag lova.

Paulina har hittat en jämngammal kompis som kom igår. Nathalie känner sig lite utanför men hon kan ändå roa sig själv, hon är inte riktigt i leka-med-kompis-åldern ännu.

Middagen intogs på mitt favoritställe La  Capanna som drivs av en italienare.
Han blev glad att se oss och vi fick fantastiskt god mat som vanligt.

Nu ska jag inviga min present, En man som heter Ove, som jag fick av Ida.

Onsdag

Ja som jag skrev igår så somnade tjejerna före 17.
Nathalie vaknade upp några gånger och grät, första gången för att hon var sjöblöt av svett och dem andra gångerna tror jag det var för att fläkten blåste mot gardinerna så att det smällde och hade sig.
Jag somnade med henne och vaknade vid 4.
Uppdaterade mig på matchen som inte gick som förväntat och somnade sen vid 5 igen tror jag.
Paulina kom in vid 7 och Nathalie fick vi väcka vid 9, tror dem har sovit ikapp sig nu ;)

Idag har vi åkt moppe till Ban Phe och handlat på Tesco. 3000 baht gick det på och det är i runda slängar 650 spänn.
Fick otroligt mycket för pengarna, som alltid.
Bäst enligt tjejerna var Barbieflipflops :)

Sen har dem badat resten av dan, vilka vattendjur dem är alltså! Nathalie har fått en jättefin bränna redan, tänk om man hade hennes hy.
Paulina råkade drämma moppehjälmen på Nathalies läpp också så att hon började blöda, alltid är det nåt.

Nu är kl 20 och tjejerna verkar vilja göra allt annat än att sova. Själv ska vi fortsätta kolla på filmen Studentfesten som vi började kolla på igår men gav upp efter 20 minuter så att vi inte skulle somna :P

Framme

Igår lyfte planet mot Thailand kl 13.30.
Det var två mycket förväntansfulla tjejer som tjoade omkring på Arlanda.
Dem dryga 9000 km tog drygt 9 timmar och vi fick åka i en ny kärra.
Hade grymma platser och bra underhållning och resan gick över förväntan. Vi var framme kl 23 svensk tid och 05 thailändsk tid.
Nathalie var den som sov mest, Paulina endast några minuter.
Strax före 9 var vi framme i Mae Phim och det har varit många kära återseenden under hela dan.
Vi har badat och hade tur med vädret att det inte var stekande sol.

Tjejerna somnade på soffan direkt efter duschen före kl 17 så det kan bli en tidig morgon imorrn,  men vad gör väl det när man har semester?

Break up

Jag och Niklas ska separera, flytta isär, leva varannan-vecka-livet, jaa Ni vet.

Jag har tappat bort mig själv totalt, varit otrygg och osäker och aldrig stannat upp och funderat över vad jag vill, vem jag är, vad jag behöver för att vara lycklig.
När jag började jobba på mitt nuvarande jobb så kändes livet helt plötsligt meningsfullt igen, jag behövdes, min kompetens blev uppmärksammad och jag fick snabbt goda vänner.
Sen fick jag fast anställning och lyckan var obeskrivlig.
Jag började sakteliga hitta tillbaka till mig själv men ändå inte fullt ut.

Jag funderade på mitt liv, på Niklas, på barnen, på Stockholm.
Mina känslor för barnen har inte varit dem bästa den senaste tiden, jag har sett dem som en belastning istället för den livsglädje dem faktiskt egentligen är, vad vore jag utan mina fantastiska tjejer?
Mina känslor för Niklas har åkt världens största berg-och-dalbana genom åren, jag menar 9 år, det hinner hända en hel del.
Jag kände mer och mer att han var som en kompis, kärlekskänslorna fanns inte. Jag gav det tid, tro mig, men en dag så bara bestämde jag mig för att jag inte ville leva med honom längre. Dem runt omkring kände inte igen mig, hade aldrig sett mig så bestämd förut, men det var en skön känsla.

Som grädden på moset så blev jag gravid i september. Gjorde ett graviditetstest då jag förväntade min mens för jag var så säker på att jag var gravid bara för att jag hade bestämt mig för att lämna honom.
Jag satt verkligen och skakade dem minuter man får vänta och även fast jag "visste" resultatet så blev det ändå djävulskt jobbigt.
Jag har alltid varit den som har varit emot aborter för min egen del, jag som älskar barn och ville ha hur många som helst om jag kunde, bestämde mig utan att blinka att jag skulle göra abort.
Niklas var också med på det så det var ett gemensamt beslut.

Jag ringde Mödravårdscentralen samma dag och då bokades det en tid till min barnmorska "för Du kan ju faktiskt ändra Dig" sas det.
När jag fick träffa min underbara och fantastiska barnmorska så sa hon att jag var jättefin och att jag såg lycklig ut, vi pratade och hon såg ju på mig att jag inte skulle ändra mitt beslut och önskade mig lycka till och gav mig världens största kram.
Jag ringde SÖS och blev sen uppringd av en sköterska samma dag.
Fick en tid hos en gynekolog på en tisdag för att fastställa graviditetens längd m.m.
Min livmoder var ganska stor och hon flyttade fram graviditeten några dagar så jag var då i vecka 7.

Det hon även upptäckte var en cysta på vänster äggstock.
Den var ganska stor men såg väldigt fin ut, alltså godartad. Men man ska ändå hålla koll på den så jag skulle få en tid i december. Det är väldigt vanligt med cystor, oftast kommer dem i samband med menscykeln eller vid graviditet och försvinner oftast av sig själv.
Vi pratade om aborten och jag bokade tid för den första tabletten på torsdagen samma vecka som skulle stoppa graviditeten och sen bestämde jag att jag ville ta dem utdrivande tabletterna på sjukhuset på lördagen då jag inte visste hur jag skulle må och jag ville inte att barnen skulle se mig må dåligt.

På lördagsmorgonen vaknar jag upp med en blödning, alltså innan jag fått dem sista tabletterna, och får spendera hela morgonen på toaletten i princip. Jag hade så ont så att jag var tvungen att kräkas, så det här med att barnen inte skulle få se mig sket sig ordentligt.
Vi lämnade tjejerna hos farmor och farfar och åkte sen till sjukhuset då jag hade tiden och fick ta 3 tabletter istället för 4 då allt inte kommit ut ännu.
Jag mådde bra efter tabletterna så vi fick åka hem igen istället för att ligga där och vänta.

På söndagen mådde jag oförskämt bra, mitt gravidillamående som jag lidit av dem senaste veckorna var helt borta, magen var inte uppsvälld längre så jag fick på mig mina byxor igen.

På onsdagen var jag till Monica på Hårgänget och klippte av mig MYCKET hår och sen hade jag ett gäng mäklare över för att värdera lägenheten samt träffade en kurator efter aborten.
Mäklarna gav goda besked och kuratorn tyckte inte att hon kunde hjälpa mig så värst eftersom jag hade gjort rätt beslut och mådde bra.

På torsdagen var jag på lägenhetsvisning på en lägenhet som jag förälskat mig i sen jag såg den på Hemnet några dagar tidigare.
Mäklaren hade inte tid att visa den så jag fick träffa säljaren istället och jag blev ännu mer förälskad i den så fort jag klev in i den och det var rätt uppenbart vad jag tyckte så säljaren sa kort och gott: Om Du vill ha den så får Du den.
Och jag tog den!
Det är en topprenoverad etagelägenhet, 3:a på 86,5 kvadrat i Söderort. Bussen till jobbet går alldeles utanför och den tar typ 8 minuter. Till dagis tar det max 25 minuter.
På fredagen skrev vi papper och nu är handpenningen inbetald.

Allt har verkligen gått hur snabbt som helst, på 2 veckor har jag gjort slut, gjort abort och köpt lägenhet, nu har det gått 3 veckor.

I torsdags var jag tillbaka på SÖS för vi ska åka till Thailand imorgon och man behöver kolla så att graviditeten är ute annars skulle jag behöva genomgå en kirurgisk abort och det är inget jag vill uppleva igen.
Jag fick komma till kandidatmottagningen och självklart var det en ung kille som var kandidat och skulle gå igenom mitt underliv fast på ett sätt så gjorde det ingenting, jag var lite inställd på det och sen så är det ju något som han ska jobba med i framtiden så det var bara att klä av sig och slappna av.

Det var ganska smärtsamt, men jag är glad att dem kollade väldigt noggrant både kandidat och läkare.
Graviditeten var ute, puh, så det var fullt fokus på min cysta.
Den är 7 cm x 6 cm x 4 cm och ganska stor. Den hade flyttat på sig nu från äggstocken till livmodern.
Läkaren berättade om vad som skulle kunna hända när vi är i Thailand.
Antingen så stryper den blodtillförseln till äggstocken och det ska göra helvetiskt ont så att jag måste uppsöka sjukhus, eller så kan den spricka vid fysisk aktivitet och det gör också ont men är inte farligt.
Nu är ju jag rätt van vid att uppsöka sjukhus i Thailand och känner mig trygg med det, men jag slipper ju väldigt gärna göra det den här gången.
Jag har en återtid på SÖS när vi kommer hem igen och då ska jag få göra ett speciellt ultraljud enbart på cystan, om den fortfarande är kvar.

Imorgon åker vi alltså till Thailand, alla fyra, barnen vet inget om att vi ska separera ännu men vi ska berätta det när vi är där. Då får dem se att vi kan umgås och ha roligt även fast mamma inte är kär i pappa och vi har även med lägenhetsprospekten så att dem ska få se vart dem ska få bo, Niklas har också köpt en lägenhet.
Vi kommer hem den 12 december igen.

Vill passa på att tacka för alla sms, mail och samtal jag fått den senaste tiden, helt fantastiskt vad jag är omringad av fina människor som bryr sig och vill mig väl. Men som Ni förstått vid det här laget så är detta mitt beslut och jag mår jättebra.

3-årskontroll

I måndags var det Nathalies tur att besöka BVC.
Hon var lite blyg i början och vägrade prata, men sen så visade hon sitt rätta jag.
Hon följer sina kurvor perfekt fortfarande och fick helt klart godkänt.

Vikt: 17,6 kg (+4,2 kg sen 18-månaderskontrollen)
Längd: 99 cm lång (+13 cm sen 18-månaderskontrollen)

Paulinas siffror vid 3 år:

Vikt: 15,1 kg
Längd: 98 cm

Mina siffror vid 3 år:

Vikt: 19,7 kg
Längd: 97 cm