När vi åker till dagis på morgonen och vi inte har bråttom brukar vi ta tvärbanan till Gullmarsplan och därefter buss 4 till Skanstull (vägrar trängas på tunnelbanan)
Idag var bussen sen och det var mycket folk som väntade. Vi såg två bussar komma samtidigt från Söderhållet som sen fastnade i trafiken.
När den äntligen kom fram genom all trafik så var man tvungen att gå på fram, oftast står det personal vid bakre dörren men inte idag.
Personen framför oss i kön låter Paulina gå före på bussen och sen stänger busschauffören dörrarna mitt framför näsan på mig och Nathalie och tänkte köra iväg.
Jag och kvarvarande i kön får lite lätt panik och bankar på dörren och signalerar att det är mitt barn som står där och när chauffören öppnar dörrarna igen är han sur för att hon trängde sig före, fast hon inte gjorde det, och Paulina är helt förtvivlad stackarn :(
Detta fick mig att tänka tillbaka på en gång när jag och Paulina skulle åka med SJ från Hudik till Stockholm.
Min barndomsvän Lina hade haft en stor 25-årsfest på Sågen i Hånick.
Det var juli 2009, Paulina var alltså bäbis.
Jag lyfter in vagnen och packningen medan mamma står på perrongen med Paulina.
Plötsligt stängs dörrarna och tåget är beredd på att åka.
Det gick inte att öppna dörrarna och jag har för mig att tåget börjar rulla sakta och jag tror att jag skrek att mitt barn var kvar.
En uppmärksam medresenär skyndar sig att informera personalen vad som hänt och äntligen öppnades dörrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar